Fett mycket fett

Eftersom mars användes till eftertanke på hur jag skulle gå tillväga så har allt varit stenklart sedan 1 april. Inte. Har nu reviderat planen och fokuserar på att äta mycket små mängder kolhydrater och bra fett för att bli mett. Har redan förlorat tre centimeter på kaggen fast jag knappt börjat. Och har inte varit hungrig en sekund. Och har inte haft någon tröttdipp. Medan jag inträtt i detta har jag också blivit uppmärksam på "fettkriget". Om man inte blir trött efter maten kan man ju alltid tänka på det. Men jag förstår att det lyfts ett och annat ögonbryn när fetterna kommer på tal. Det känns lite onyttigt att dippa gurka i chilimajo. Fast jag känner mig fräschare. Märkligt. Och det är ju härligt om man kan ha så fel. När man hittar något så annorlunda som alternativ. För stämmer det här så är det väldigt väldigt många som har haft fel. Många livstider av rådgivning uppe på piedestalen som ramnar. Nåväl jag fortsätter med risken för en för tidig död. Smal men död vilar han här under denna sten. Men den risken fanns ju där även annars. Fast fet under en sten. Men i båda fallen med en god mathistoria. 

Nu ska släkten mötas och fira kristendomen. Tre stopp. En av tre äter likadant. En av tre äter tvärtom. En av tre äter...hmm...modernt nyttigt med gammaldagsa smulor? Jag ska snirkla mig igenom som ormen i lustgården och gå på vatten som Moses och bli mätt som P Harrysson. Och solidariskt med högtidens upphovsmakare ska jag dricka vin. Minst.