Normalisera!

Ända(n) in i påska och igenom den och snart vid valborgs brännheta skarv till sommaren smyger jag till mitt tangentbord i skam. Mitt bloggande har tagit stryk av alla påskliga släktmöten och en halsfluss. Men jag lovar bättring. Mitt bloggande är fortfarande på spädbarnsstadiet och jag har ingen riktig bloggingryggrad än. Jag skyller alltså ifrån mig allt vad tyglarna orkar bära. 

Men mitt bland alla påskägg och påskbrygdens bilringsbyggande glädjerus så konstaterar jag att det gäller att tänka på många saker, men inte minst en sak; normalisera ditt beteende. De senaste två veckorna har det varit bra att hålla fast vid denna enkla devis, jag har nämligen inte varit lika stringent med mina val och det mer eller mindre högst medvetet. Och det är inte det som brukar bli problemet. Utan att jag i sådan stund riskerar att släppa ännu mer och sedan tappa allt och återgå till det vanliga. Men om jag ser den här perioden och andra kommande som högst normala skiftningar och inte som något misslyckande så får det inte heller taget om min motivation och jag kan fortsätta mitt arbete framåt. Jag väljer att se mitt beteende som det normala och förväntade, istället för att tänka att jag misslyckades helt under påsken. För tänker jag misslyckande, ingen idé nu, det som gick så bra etc så lurar ett riktigt misslyckande i vassen. Om man vänder på det så låter det så här; ju bättre det går desto ännu bättre går det för man får kraft och energi och HOPP om att det här kommer att lyckas. 

Om du glömmer bort att normalisera de negativa skiftningarna i dina prestationer så riskerar de att dränera din bägare från hopp och tro och - vips! - så står du där och allt är som "vanligt" igen och du undrar hur det där gick till.  Jo det ska jag säga dig - det gick inte vägen genom landet normalia i alla fall. För där finns inga misslyckanden så länge tiden finns. Du är bara inte framme än.

Normalisera!